Vet någon där ute hur det känns.. att ha pratat med någon så länge så att den personen har tagit över ditt hjärta..
När man vet att man lever i sin egna fantasi värld, & tror på allting den personen säger även om man vet att han ljuger..
Man vet att han inte talar sanningen, för man har sett det med sina egna ögon, men hjärtat tog över, man tror på det oavsett vad.
Vet någon där ute hur det känns .. att ha pratat med någon så länge så att den personen till och med har tagit över din hjärna? Han kan kontrolera dig, även om det är 100 mil emellan er två.. Han vet när han ljuger, & när han talar sanning, men han får dig att tro på alla hans lögner, allt han säger låter så sant i dina öron. " Sanningen är han - Han är sanningen" ..
Vet någon där ute hur det känns.. När man väntat så länge på att träffa den personen så att allting man känner är saknad.. Man längtar så otroligt mycket efter att få känna hans närhet.. Att få se in i hans ögon medans han håller om dig hårt & kollar in i dina.. Han håller din hand så hårt, så hårt så att du aldrig ska kunna gå där ifrån.. Man längtar efter att få komma ut ifrån sin "drömvärld" & få känna den känslan på riktigt..
Vet någon där ute hur det känns.. att vara påväg till den personen man pratat med så länge, så att han har tagit över ditt hjärta & din hjärna.. Att vara påväg till den personen som fått dig att tro på alla hans lögner när du vet att han ljög för dig.. Att vara påväg till den personen som du drömt om att komma nära så länge.

Vet någon där ute hur det känns att stå mållös framför den personen man pratat med så länge, så att han har tagit över ditt hjärta & din hjärna.. att stå framför den personen som fått dig att tro på alla hans lögner när du vet att han ljög för dig.. att stå framför den personen som du drömt om att komma nära så länge.
Vet någon där ute hur det känns att stå framför den personen man trott sig vara någon annan.. när förståndet inte förstår dens beslut, när benen inte längre orkar stå, när kroppen inte längre har någon kraft, när lungorna inte längre har någon kraft att andas, när man kan se sitt egna hjärta falla ner mot den hårda marken, då man känner sin själ slitas itu av besvikelse..

Kunde jag någonsin förvänta mig detta.
Eller har det jag kallade kärlek förtrollat mig totalt?
Är detta bara en fas i livet, då man lurar sitt hjärta & sin hjärna,
sin själv & sitt sinne utan att själv veta om det?
Eller är det äkta, är det något som ingen annan känt förut?
Hur ska jag vara säker på vilket svar som är det rätta?
Det finns väl inget direkt svar på det heller..
Så fast.. i hjärtat och i hjärnan..vissa dagar känns det som om allting är över.
Men innan man hinner blinka med ena ögat så väner känslorna så otroligt snabbt igen!
Varför känner jag såhär, varför gör jag så, varför blev det såhär?
________________________________________________________

Har du någongång vaknat på morgonen, och känt en saknad av någonting.. men du vet inte vad det är.. hur mycket du än tänker på det så finner du inga svar .. Du vet inte vad du behöver för att kunna få dig att lee på det sättet igen. Lever du i verkligheten eller har du fastnat i mardrömmen? Vad du än gör så finns det alltid något där som påminner dig om detdära.. det kan vara en låt, en sak, en färg, ett namn, jaa vad som helst.. du vill få bort alltiing från ditt huved, komma bort från dessa tankar.. men hur mycket du än försöker så verkar du inte komma någon vart.. ena sekunden, så känns det som om du har glömt allting, du har gått vidare.. men innan du vet ordet av det så kommer allting upp igen.. och när kvällen kommer, när du ska gå & lägga dig.. så somnar du med samma känsla som du hade när du vaknade på moronen ..