Kunde jag någonsin förvänta mig detta.
Eller har det jag kallade kärlek förtrollat mig totalt?
Är detta bara en fas i livet, då man lurar sitt hjärta & sin hjärna,
sin själv & sitt sinne utan att själv veta om det?
Eller är det äkta, är det något som ingen annan känt förut?
Hur ska jag vara säker på vilket svar som är det rätta?
Det finns väl inget direkt svar på det heller..
Så fast.. i hjärtat och i hjärnan..vissa dagar känns det som om allting är över.
Men innan man hinner blinka med ena ögat så väner känslorna så otroligt snabbt igen!
Varför känner jag såhär, varför gör jag så, varför blev det såhär?
________________________________________________________

Har du någongång vaknat på morgonen, och känt en saknad av någonting.. men du vet inte vad det är.. hur mycket du än tänker på det så finner du inga svar .. Du vet inte vad du behöver för att kunna få dig att lee på det sättet igen. Lever du i verkligheten eller har du fastnat i mardrömmen? Vad du än gör så finns det alltid något där som påminner dig om detdära.. det kan vara en låt, en sak, en färg, ett namn, jaa vad som helst.. du vill få bort alltiing från ditt huved, komma bort från dessa tankar.. men hur mycket du än försöker så verkar du inte komma någon vart.. ena sekunden, så känns det som om du har glömt allting, du har gått vidare.. men innan du vet ordet av det så kommer allting upp igen.. och när kvällen kommer, när du ska gå & lägga dig.. så somnar du med samma känsla som du hade när du vaknade på moronen ..