It never began for us
Jag förstår fortfarande inte vad som hände, vad var det som gick så galet fel.. För vare dag som går så förbättras mitt bluffande, bluffandet om mina känslor & det jag kallade oss. Jag vågar inte längre berätta för någon om hur jag känner, för jag vet precis hur deras reaktion blir. "Glöm honom, han är skit, du förtjänar bättre, killar kommer & går, ohooo"
När jag nämner det för dom, så har jag märkt att deras svar alltid är detsamma.. & genom tiden som går så är det bara mitt svar som förändrar sig. "Jag kan inte, det är bara han jag vill ha, jag kanske förtjänar bättre men jag bryr mig inte om det!, jag vet att killar kommer & går men han är FAST i mitt hjärta" Så lät mina svar förut.. "Hah! jag tänker inte på honom längre, fuck han, det finns bättre jag vet, killar kommer & går & han var bara en av dom skitarna!, han va fast i mitt hjärta men den tiden är borta nu!" Så lyder mina svar idag.. & ni som känner mig väl, ni vet att när jag skriver så skriver jag direkt från hjärtat.. med andra ord sanningen.
Kärlek är något jag idag fruktar.. något som i min värld inte längre existerar.. tack vare galet mycket tabbar.
Jag vet inte om det är mitt fel.. men jag kan varken skylla på mig själv eller någon annan.
Det kommer att ta en lång tid för att jag ska börja tro på det alla kallar kärlek igen..
För oss fanns det varken en början eller ett slut..
