The suffering will never end

Just nu vill jag bara flyga iväg, flyga bort från allting.. bort från verkligheten..
Jag vill flyga så högt så ingen kan se vad jag gör, så högt så att ingen kan känna min lukt.. så högt, så långt bort.
Så många gånger jag har kännt att jag inte orkar mera, så många gånger jag varit nära på att ge upp allting jag har..
Gråtit mig genom sömnlösa nätter, haft ögon så röda & svullna så jag knappt sett något..
Jag har ärr som altid kommer att finnas kvar, tårar av blod..
Saker jag sett när jag växte upp som jag aldrig ens borde lagt ett öga på.. saker som alltid kommer finnas kvar.
Som aldrig går att glömma.. Kände mig aldrig älskad, inte av någon..
Saker i min barndom, saker som hände som jag inte förstått förssen nu.
Men jag har alltid hållit huvedet högt, alltid.
Jag har alltid klarat mig själv, jag är inte gammal men jag har gjort & testat det mesta.

Men nu, nu är allting för mycket..
HUR MYCKET MER SKA JAG KLARA AAAAV
hur mycket mer kan ja ta ...........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0