Våran älskade hund Coccie, min älskade hund..
Varför? Varför måste det hända igen? Allting går för snabbt just nu..
Allt händer vid fel tidpunkt, fel dagar, jag vet inte hur mycket mer mitt hjärta kan ta..

& det är ett datum jag aldrig kommer att glömma..
Kommer den 7 oktober 2008 bli ännu ett datum jag aldrig kommer att glömma?
Jag vill inte känna den smärtan igen, när något viktigt i ens liv försvinner..
Kommer jag klara av det? Hur kommer det bli ..
Om det är någon som kan få dett ogjort, så är det jag.. & jag lovar att jag ska göra allt jag kan!

Detta är något jag skrev för 2 år sedan, den 29 oktober 00:57 .. Läs det om ni vill & orkar..
( Det handlar om den dagen som en del av mitt liv försvan, min hund Xzo )

JAG VILL HA DIG TILLBAKS :'( NU NU NU NU NU:@:@ FIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIITTTTTTTTT LIIIIIIIIIIV!!
glömmer aldrig 06/09/07 , den dagen.. den sorgen, o det finns kvar. sår i mitt härta, fullt utav smärta. men ändå glädje. ja kommer ihåg när vi skulle åka, vi satt utanför ulf, de va en solig dag. du var aldeles spralig och glad hela du. inte kunde väll du veta vad som skulle ske senare samma dag.. ja satt uet på gården, kunde inte andas, min tröja va helt blöt tårarna ville inte sluta rinna. wictor stog på gräs mattan och lekte med dig, du hadde så kul. mamma stog lite längre bort och snaka i telefonen med någon, fick aldrig reda på evm de va, knappt hon kunde prata. hon bara grät. ja kunde inte kolla p henne , för då skulle ja bara börja gråta ännu mer. mamma sa till ulf att gå in o hämta lugnande piller, han gjorde de. dom slank ner snabbt, såklart , de va ju ost på dom:'). xzo älskade ost. vi gick sakta till bilen, kände hur hela min kropp bara skakade. vi väntade på att ulf skulle öppna bildörranra , ja kollade xzo i ögonen, han vifta på svansen, han skulle ju få åka bil, HAN ÄLSKAR ATT ÅKA BIL, ja hörde mamma viska i hans öra tyst, : vi ska bara åka o laga benet, sen så kan du springa så mkt du vill. JA BÖRJA LIPA SOM FAN , ja kolalde mig i fönstret i bildörren, va helt förstörd, så ut som ett monster. ja öppnade dörren satte mig, xao hoppade in i bagaet längst bak i bilen, hans blöta nos nuddade vid min nacke, ja vände mig om o kollade på han, klappade hans mjuka päls. ja kunde inte fatta att detta var sista gången han skulle åka med i denna bilden, någon bil i världen:'( , (fan ja lipar sönder nu kan knappt se tangenterna:'( . sen åkte vi, hela vägen lipade jag, sen va vi framme. där som xzo skulle ta sina sista andetag. vi gick ut ur bilen, gick till en gras matta som va precis brevid en väg. jag kände den känslan, ja ville bara sprnga rakt ut framför en stor fet lastbil. fatta hur de känns:'(!!!!!!!!!!!! , sen va vi där ute en stund , ja gjorde inget annat änn lipa. ulf mamma o wictor lekte med xzo, ulf drlg upp stora gräs buntar o kastade upp i lufetn och xzo hoppade o fångade dom. han hadde hur kul som helst. efter en stund sa mamma att hon skulel gå in o säga att vi va här och att vi va klara. ja ville följa med, wictor xzo och ulf väntade utanför. när vi öppnade dörren till receptionen så kunde ja inte hålla mig, fast än ja tyckte att ja gärt där ute, så gärt ja ännu mer när ja kom in dit. mamma fick några papper, o hon bad mig hålla dom, de dröjde inte länge fören dom va blöta av mian tårar. hon sa att vi skulle gå ut, och att de fanns en annan dörr på långsidan ute. vi kom ut och jag såg xzo där , ja gick ner i hans höjd o kramde om han, han bvisste att något var pågång han blev stressas o förvirrad, så han kund einte stå still , ja hållde han hårt, som en kram. ja tänkte , nej vafan:S de kan inte vara sant, de får inte hända:S!!!!! , vi gick till lång sidan, mamma xzo o ulf gick in först . de va ett litet rum. med en mjuk matta på golvet, där skulle xzo ligga. ja o wictor gick med in, ja sprebng fram till xzo igen , ja ba NEEEJ:'( VAFAN MAMMA DU FÅR INTE:( VI KAN INTE MAMMA SNÄLLA SNÄLLA:'( JA GRÄÄÄTTTTTT OOH GUUUD:'(!!! men hon sa att de va böst flr han .de visste ja sjövl oxo. ja gedde han en puss, sen gick ja o ställde mig utanför , wictor oxo. vi stog där ute, stängde dörren, VI GRÄT SOM FAAN, sen så sa wictor att vi skulle gå in till xzo o mamma o ulf. vi gick in, ja såg xzo ligga där på golvet. mamam o ulf satt på golvet o pratade me xzo. mamma sa att han har fått sin första spruta, de var bara lugnande i den., han skulle få en till sen. vi satt o pratade me han, efter en stund så andades han tugnt, hanville ställa sig upp, men han va för svag, ja tänkte: nu finns de ingen återvändo. ja grät o grät, ja la mig ner på golvet brevid han, ja pussade han hela tiden. när ja såg wictor gråta, ni skulle bara veta min smärta. ja kunde inte fatta , ja tänkte: SNÄLLA GUD! VÄCK MIG FRÅN DENNA MARDRÖMMEN!. men tillslut insåg jag, att de va ingen mardrömm, de va 100 verklighet, jag såg en del av mitt liv, ligga där helt hjälplös, ta sina sista andetag. nu fick han den sista sprutan, vetrinären sa att de skulle gå fort, o efter bara några sekunder så hadde hans hjärtata stannat. o i samma sekund så försvann en väldigt viktig del av mitt liv. JA KAN INTE FATTA DE:'(