Jag gråter av ensamhet & ångest varje sekund inombords. Har man för höga förhoppningar så rasar allting tillslut.

Det finns inga äkta vänner kvar, och det känns som att alla sviker. Själen kan förstöras och slitas itu hursomhelst utan att någon lägger märke till det. När minsta lilla steg man tar blir fel, när tårarna har slutat att rinna.. vad är då svaret på alla frågor man har? .. Hjärtat är tomt och hela kroppen är fylld av hat. Det finns snart ingen kärlek kvar. Djävulen finns i oss alla, det vet vi. Men när onskan tar över hela kroppen, är det föralltid då? eller kommer det att försvinna med tidens gång.. Det kan man aldrig veta.. I stort sett så vet man ingenting. Det är som att själen bryts ner mer och mer för varje nytt steg man tar till den bättre sidan av livet. Alltså det går inte. Det går inte att komma fram. Tiden i det mörka & hemska har stannat. Frågan är, kommer det någonsin att vända? kommer det att vara såhär livet ut? Ska man gråta sig genom livets hårda gång? Nej det ska inte vara såhär. Man kan inte lura kroppen glad, man kan inte gå vidare i livet om det inte fortfarande finns kvar. Man kan inte ta någon annans hand och dra sig ut ur skiten, gör man det så kommer man bara dras längre ner.. nuförtiden kan man inte lita på att den handen man tror ska finnas där finns där, att när man tar handen så är det 100% säkert att man inte glider och faller ner. Man vet. Man måste ta tag i sin egna hand, följa sina egna vägar, och tänka med sin egna hjärna. Det går inte att lita på någon annans beräkningar om hur livet går till. Ta din egna hand, gå din egna väg och skit totalt i vad någon annan säger eller gör. Gör det du vill och bry dig inte om någon annan. Orkar du inte gör det inte, vill du inte så gör det inte. Man kan inte hamna på fel plats eller trampa snett med foten om man vet att man gör det som är och känns rätt för sig själv. Men gör man det någon annan vill att du ska göra så sjunker du bara ner mer mot marken. Lita inte på någon, tro inte på allt folk säger. Har man inga förhoppningar så blir man inte besviken. Det man inte vet lider man inte av.. Men tänk om det bara vore så lätt. Det är lättare sagt än gjort. Är man fast i skiten så är det inte lätt att klättra upp till toppen av livet. Men här i livet måste man kämpa för att nå någonstans.

Så stäng dina ögon, blunda för en sekund & tänk på vad som gick fel, varför det blev som det blev.. och gör aldrig om det igen.