Man skall aldrig börja bygga upp något på en ostadig grund.

Det kan rasa ihop och förstöras i vilket ögonblick som helst.

Då har man slösat bort sin egna tid på något som aldrig ens fick upplevas på riktigt..

Och det är synd, men så är det..

Misstag upprepas, och kommer i retur.

Men vissa finns tydligen alltid kvar, misstag som man gör om och om igen.

Men det är något man lär sig genom livets gång..

Börjar man bygga på en ostadig grund, så blir det inget bra tillslut, hur bra det än verkar vara från början.

Men ibland märker man inte att grunden är ostadig, man vet inte att det kan rasa ihop i vilken sekund som helst.

Allt man ser är en vacker grej, som verkar helt underbar..

Men tiden kommer då man börjar inse att grunden från första början var inge bra..

När det är som mest vackrast, när det känns så underbart, så rasa allting ihop.
Då vill man börja bygga upp det på nytt, men det är svårt..

Det tog lång tid, orkar man verkligen en gång till?